Flachsan

Åhh vad klantigt det kan bli ibland!!! Idag när jag skulle till Anna så blev det lite brottom dit så jag slängde ner mobilen i mina jeansshorts och satta mig på cykeln och började trampa dit. Sen hade vi så himla trevlig där så det tog ett tag innan jag började sakna min mobil. J**lar, helt plötsligt när jag behövde den lilla ringring-saken så kunde jag inte hitta den någonstans. Inte i jeansshortsen, inte i väskan och inte någonstans i Annas apartment. När man ringde till mobilen så tutade det bara upptaget vilket troligtvis tyder på att någon hittat den och snott den. För i fasen, va jobbigt att vara utan mobil. Kände mig verkligen som min slarv-syrra som ofta blir av med mobilen. Vad ska nu mamma och pappa säga... att jag typ blivit lika dan. Förstår ni vad hemskt att man tänker så, lixom att man knappt vågar ringa Alex och mina föräldrar och berätta för att man är så slarvig. Till att börja med ringde jag och spärrade mitt abonnemang, sen hade jag ångest under stora delar av fika- och tjejsnacks kvällen. Men så när jag skulle börja cykla hemmåt så vända jag upp och ner på väskan med badkläder jag hade med mig för att hitta cykelnyckel så trillade en rosa liten ringring-sak ut på golvet. Min mobil!!!! (Otroligt nog hade jag lagt min mobil i ett fack i väskan som jag aldrig någonsin brukar använda). Yesyesyes, alla telefonnummer och alla bilder är räddade. Yeayesyes asså!! Så fort jag kom hem ringde jag och avspärrade mitt simkort så nu är allt helt i sin ordning igen!!