Flachsan

Hej och hå vilket händelserikt dygn det har varit. Igår slarvade jag bort Alex hemmanyckel och den enda som har hans reservnyckel är en hantverkare som han knappt känner. Hur som helst fick vi tag på honom och kunde komma in i lägenheten. Paniken och ångesten flödade jag kan jag lova! Direkt när jag vaknade ringde jag de butiker jag besökte under gårdagen och på Gina Tricot hade de hittade nyckeln i en provhytt, thank God! Nyckel till rätta och inga lås behöver bytas. Imorse åkte jag med Alex till stan när han skulle till jobbet. Jag blev avsläppt utanför Västermalmsgallerian och direkt när jag stängde bildörren fick jag en obehagskänsla i magen. Tänkte inte mer på de utan gick ner till Ica och köpte lite frukost. Sen tog jag en promenad till min vän Ida där vi skulle plugga lite fysiologi på förmiddagen. Utanför hennes port skulle jag ta upp mobilen där jag sparat hennes portkod, men då är den jävla telefonen borta. Slängde ut hela väskans innehåll på gatan men förgäves. Efter lite betänketid listade jag ut koden ändå och åkte upp till henne. Där lånade jag Idas telefon och ringde upp min egen telefon för att först se om en söt gamal dam råkade hitta den på trotoaren elelr liknande, inget svar. Då ringde jag Alex som fick spärra mitt abonnemang. Sen hällde jag ut väskans innehåll ett par extra gånger för säkerhetsskull och var nära att börja sprätta upp kappan för att se om det fanns några lönnfickor i den. Uppgiven, men glad för att ha hälsan i behåll, åt jag och Ida frukost ihop. Precis när vi skulle slå upp böckerna ringde Alex till Ida för att meddela att hans något förvirrade flickvän på något tjusigt sätt lyckats få in mobiltelefonen under sätet på hans bil. Tack gode gud för det!

Jag tror att gud ville straffa mig lite för att jag i ett tidigare inlägg lovat på hans heder att använda alla reaplagg jag handlat iår. Men nu är allt till rätta igen, klumpisen Sandra får ta nya tag i livet.