"En lögn - klädd i sin tunnaste klänning"

 
Jag sover dåligt om nätterna.
  Vaknar varje morgon med ett ryck, alldeles klistrig av svett.
  Jag är lika tom, hålet är av oförändrad storlek.
  Men nej, jag slår undan att det kanske kan handla om hur jag jobbat, hur uselt jag sköter mitt privatliv, hur alla mina komplex och rädslor begränsar min tillvaro.
  Nej, det är värmen.
  Naturligtvis är en fläkt lösningen på alla mina problem.
  Och jag ger mig ut på jakt efter en fläktaffär. Jag drar mig mot Zinken. Och jag tänker:
  
  Sommaren är lögnen klädd i sin tunnaste klänning.
  En väntan på en fest som aldrig blir som man tror.
  Man väntar och planerar och säger till varandra: allting ska nog lösa sig, och tänk, snart är sommaren här.
  Sen sitter man där i sin jävla solstol och undrar varför allt känns som det känns.
  Det är sommar och jag kan inte påminna mig om att vare sig jag eller så många i min närhet har mått så här dåligt förut.
  En har förlorat sin flickvän och desperatraggar ikapp verkligheten som om den enbart bestod av
  18-åriga tjejer.
  En annan minst lika nyensam ler hela kvällen på uteserveringar och krogar, men bryter ihop i taxin hem och tar sig knappt in genom porten.
  En flicka jag känner säger, möjligen en aning kokett, när jag frågar vad hon gör:
  -Jag sitter på ett tåg. Det är den enda anledningen till att jag inte hoppar framför ett.
  
  Och jag, jag köper mig en fläkt.
  Den kostar 398 kronor.
  Jag går hem igen.
  Värmen klibbar. Folk har sina fönster öppna. Jag saktar ned.
  Vindstilla. Jag hör allt. Middagsbestick mot någons porslin. En låt som jag inte känner igen. Det är som att jag långsamt promenerar genom en ljudkuliss av andra personers sommar. Fönster för fönster. Hem för hem.
  Ett samtal vid ett bord, det låter som en son som inte hälsar på sin mamma tillräckligt ofta.
  Jag hör något.
  Ett skrik, nej. Ett stön, ett sånt som vill ut, men ändå inte, ett som dämpas i kudden.
  Och jag tar min fläkt under armen och snabbar på mina steg.
  Det är nog bara grannen som firar sommar.


Krönikör: Ronnie Sandahl

45563-133

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback