Flachsan

Be mig inte att beskriva det magnifika skådespel som utspelade sig då Robbie Williams entrade scenen igår på Ullevi. Snälla be mig inte att beskriva hur varje ord av hans texter svepte med mig in i rytmen, snälla be mig inte!
För det kan jag kan inte! Alla ord är för små, för obetydliga!

Lördag morgon gick vi upp tidigt för att rulla iväg mot Göteborg. Vi kom dit på eftermiddagen och parkerade i närheten av Ullevi, bytte som hastigast om i bilen innan vi promenerade mot Avenyn för att möta upp vänner till familjen. På pub Dublin fann vi våra vänner och stämmningen var snabbt på topp. De hade reserverat de bästa platserna vid tvskärmarna för att kunna följa VM kvartsfinalmatchen England-Portugal. Innan sändningen drog igång hann vi beställa in lite, smått daskig, pubmat från den taniga menyn. Matchen drog igång och halva puben bestod av halvgalna engelsmän, det var stämmning och det var en häftig upplevelse för att vara första gången.
Ju längre matchen spelades desto mer nervös blev jag, har vi åkt alla dessa mil till göteborg för att sedan åka hem utan att se Mr Williams? Jag menar han har ju ändå sagt att han inte spelar om England åker ur. England åkte ur. England sköt bort sina straffar. Portugals Ronaldo var strålande (och super het, what a hunk!). Det var inget mer att göra åt saken än att följa folkmassorna ut på gatan och mot Ullevi. Pga förlängning och straffar i matchen missade vi förbandet Bazzment Jaxx, som så många andra, utan fick nöja oss med att se den sista låten av dem innan de tackade för sig och överlämnade scenen till Robbie. Det var meningen att han skulle stå på scen kl 21.00. Jag skulle ljuga om jag sa att jag var 100% säker att han skulle uppträda överhuvudtaget då klockan visade 21.30. Vart var han? I och för sig var det bara bra att det drog ut på tiden för solen stod precis bakom scenen och bländade de flesta i publiken. Klockan 21.40, då solen hade solen hunnit sjunga ner bakom den storartade scenen, drog vi igång värsta vågen som dansade runt hela Ullevi flera gånger om.
Mäktigt!
Sedan dröjde det inte länge förän scenen fullständigt sprakade av fyrverkerier och Herr Robbie Williams störtade upp ur en lucka i golvet och uppträdde som om han tänkte glömma Englands förlust med hjälp av en * * * * * konsert på ett kokade Ullevi. 
Att dra igång med låten "Radio", som i mina öron inte är den allra bästa, funkade bra tillsammans med publikens energi och det inledande fyrverkerierna. Sedan fortsatte bländande låtar som "Rock DJ", "Tripping", "Monsoon", "Sin sin sin", "Millenium" och "Make me pure", Refrängerna sitter prefekt, låtarna lyfts till oanade höjder och det är helt jävla makalöst bra!
Sedan dog allt. "Me and my shadow", som han sjöng tillsammans med sin bästa vän Johnny Wilkes, var uselt. Ett ytterst konstigt och tråkigt kabbaré liknande nummer förstörde hela showen, var detta slutet på den fantastiska inledningen? Kan han rycka upp sig och göra en minst lika bra andra halva av konserten tro?
Men HALLÅ... detta är ju Mr Entertainer himself, klart han kan det! Och som han gjorde det!
Ett imponerande kareokenummer av låten "Strong" fick hela publiken att sjunga med i allsång, att sedan fortsätta med en av vår tiders bästa pojkbandsballader "Back for good" gör att han redan raderat ut "kabbaré-missen" ur våra minnen.
Vaddå kabbaré? Vaddå "Me and my shadow"?
"Advertising space", magnifikt och vackert, likaså "Come undone" och "Feel", ljuvligt örongodis!
The end!
Men icke då, extranummer som "Let me entertain you" fick scenen att framstå som den mest färgstarka upplevelse man mötts av. "Angels" var helt sjukt bra, och sist men inte minnst exploderar han och avslutar helt galet bra med låten "Kids".

Han underhöll mig som den underhållare han är. Han är helt sjukt bra! Han är Robbie Williams i sin bästa form!
Tack!!